Ni kommer inte att tro era öron (ögon menar jag såklart) nu när jag ska berätta vad som hänt de tre senaste dagarna. Vi börjar från början när jag och Fredrik stod inne på en virkesbutik och skulle köpa virke i måndags. Vi har tänkt att bygga en sängstomme till våran van för att få mer utrymme jättelänge men det har bara inte blivit av. Vi köpte en ny madrass på IKEA i december som vi la direkt på golvet där bak och så har vi haft det sedan dess. Så vi får alltid lägga våra väskor, stolar mm i framsätet när vi ska sova.

Vi fick iallafall hjälp av en jättesnäll gubbe (Kevin) som sågade ner alla delar till ett pussel åt oss. Han sa att han även kunde hjälpa oss att skruva ihop sängen dagen efter så vi slapp köpa en egen skruvdragare. Han gav oss hans nummer och adress och vi ringde och ringde dagen därpå men han svarade inte. Han ringde inte ens upp trots att vi hade lämnat ett meddelande. Han har fortfarande inte ringt upp trots att det har gått 4 dagar. Jättekonstigt.

Så vi gav upp och satte oss på Mc donalds (som vanligt, haha) där även Johanna, Pär och Oskar gav oss sällskap efter ett tag. Vi stod ute på parkeringen (i spöregn!!!) och funderade vart vi skulle campa någonstans. Vi hade fullt med virke i bilen, ingen skruvdragare och ingen Kevin som svarade när vi ringde. De andra var ganska bittra de med för de har köpt kite surfing grejer för över 10 000 var som hade gått sönder och han som sålde grejerna till dom hade lovat att ringa upp men ringde aldrig. Jag förstår mig inte på människor som lovar en massa saker och sen bara struntar i det? Fredrik gick iallafall fram till en kvinna och frågade om hon visste om öppningstiderna för BigW som säljer skruvdragare. För Oskar och Pär är snickare så de hade lovat att hjälpa oss och sätta ihop sängen. Hon frågar vad det är vi letar efter och vi förklarar för henne att vi ska bygga en sängstomme till bilen.

Hon säger att vi kan få låna deras skruvdragare hemma i deras garage men att de bor en bit därifrån. Sen visste hon ett bra ställe som vi kunde campa på i närheten så hon skulle visa oss vägen dit. Så vi kör efter henne och hennes familj som sitter i bilen men när vi kommer fram till campingstället så är det stängt så hon säger att vi kan få campa utanför deras hus och låna skruvdragare, dusch mm dagen därpå om vi vill. Men när vi kommer fram till deras hus så säger dom att vi kan få låna deras ena hus (dom har tre) och sova där istället. Eftersom det spöregnade ute och vi hade planerat att sova i framsätet pga allt virke där bak så blev vi överlyckliga.

Vi sov som små bebisar hela natten och på morgonen bjöd de på frukost och frågade om vi ville stanna på middag också. Så här är vi nu. Vi har sovit här två nätter, fått låna tvättmaskin, dusch och förmodligen gått upp ett par kilo. Haha. Vi känner oss verkligen lyckligt lottade som har hamnat hos den här underbara familjen. De har fem barn i huset och två hundar så det är full fart hela tiden. Vi får stanna hur länge vi vill och nu ska grabbarna bygga någon hylla i deras musikrum och vi andra har fått städjobb i några hus som pappan i familjen har fixat åt oss. Vi får gratis mat, boende och lön. Kan det bli så mycket bättre? Ja, det kan det. Ikväll ska hela familjen ut och äta nere vid hamnen på en restaurang och de har bjudit med alla oss fem att följa med. Nyp mig för jag tror jag drömmer. Men som de säger.. What goes around comes around.

Vi gav upp jobbsökandet och la Gatton bakom oss och följde med våra nya värmländska vänner till Caloundra vid kusten istället. Vi har campat några nätter alldeles vid stranden och bara haft det härligt! Det har varit jättefint väder så vi har solat, badat, surfat och plaskat runt med boogieboards i mega vågorna på Currimundi beach. Så nu har man fått lite färg igen och även träningsvärk ska gudarna veta! Vi har druckit öl och spelat kort på kvällarna och jag har lurat alla med mina trolleritrick.

Här i Caloundra finns det inga jugoslaviska maffior eller skumma arbetsförmedlare. Så vi stannar nog här ett tag och bara njuter av detta underbara väder, äter glass i solen och sover naps i skuggan under träden.

Idag drog de andra till Underwater world och vi till biblioteket. Vi behöver nörda av oss lite och sen ska vi leta efter nya skruvar till Fredriks surfingbräda som lossnat. Snart dags för lunch också :)

Hoppas allt är bra med er där hemma. Ni ska veta att ni är saknade! ♥

Nu känns det som att det är dags för en uppdatering här igen. Det är en hel del som har hänt sedan sist.

I lördags så provade jag och Fredrik på att jobba på en salladsfarm här i Toowoomba för första gången. Vi hade fått tag i en indisk arbetsförmedlare som ringde upp dagen innan och sa att vi skulle jobba. Så vi blev upphämtade halv fyra på morgonen av en stor buss fylld med dagens arbetskamrater som bestod av massa indier, japaner och troligtvis några Al quida medlemmar. Det luktade krydda och gräs i hela bussen. Han körde som en galning hela vägen till farmen och vi svor på att aldrig mer åka med honom. När vi kom fram fick vi stå som packade sillar allihopa på en vagn som drogs efter en traktor ute på farmen. Vi fick rensa, sköjla och packa sallad som slavar i sju timmar. Det var verkligen ett hårt och stressigt jobb men jag är glad att vi fick stå under tak och packa istället för att jobba nere på marken i den gassande solen. Vi började klockan fem och slutade klockan tolv för det var lördag. När vi fick sluta trodde jag att jag skulle spy av utmatthet. Jag hade sallad och lera överallt! Jag har nog aldrig känt mig så lortig som den dagen. Haha det var helt sjukt. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle funka på det där sättet. Det var verkligen slavjobb.

För några dagar sedan så träffade vi på tre svenskar som vi har hängt med sedan dess. De bor också i en campervan så vi har campat tillsammans på lite olika ställen. I söndags var vi ut till Crows Nest National park en bit härifrån. Det var en kort vandring genom skogen sen kom vi fram till ett stort vattenfall som landade nere i en stor bassäng omringad av klippor. Så grabbarna tyckte att det var jättekul att hoppa därifrån. Men de hade pratat med några lokala ungdomar före som också hoppade på samma ställe så det var ingen fara för sten eller så. Jag badade inte där men det var ett jättemysigt ställe. De letar också efter jobb så vi har ringt runt och letat lite tillsammans.

Igår fick vi tag i en annan kille som hette Alex som skulle fixa jobb åt allihop. Killen som vi jobbade åt innan hade dåligt med jobb och han kunde inte ordna åt alla oss fem. Det var iallafall charlottenlöks plockning någonstans i närheten som vi skulle göra. Vi tyckte att det lät jättebra eftersom vi vill jobba tillsammans alla fem. Men sen ringde han och sa att fyra skulle plocka lök och en tjej skulle åka ensam och packa tomater någonstans. Det var Per som pratade med honom och han sa att det gick vi inte med på eftersom vi ville hålla ihop. Vi hade då parkerat våra campervans vid ett av den här arbetsförmedlarens hus för det var där vi skulle bli upplockade dagen efter. Han sa att han skulle skicka någon annan dit och allting verkade lösa sig tillslut så vi kunde jobba på samma ställe. Men efter ca 30 min dök den här killen upp med en av hans polare och såg inte alltför glad ut. De kom in och såg ut som två anabola bulldogs med tighta tröjor och bandanas. Han pratade inte så bra engelska men allting kändes så olustigt från början. Han kom inte direkt dit för att presentera sig om ni förstår vad jag menar. De ville bara komma dit och visa att det är han som bestämmer och skrämma upp oss lite. Det lyckades han väldigt bra med så när han hade åkt packade vi ihop våra grejer och drog därifrån ganska snabbt.

Jag hade sån dålig magkänsla över allt det här ända från början och jag ville bara gråta. Jag trodde aldrig att jobba på farm i Australien skulle vara såhär. Jag ringde upp killen som vi fått numret till den här Alex ifrån och fick svar ganska snabbt var det var för fel på honom. Han hade hotat väldigt många och ibland tagit till våld. Han var skyldig en kille över $1000 i lön som han aldrig hade betalat ut. Så vi kände på en gång att vi inte ville jobba för honom under några sådana omständigheter. Kul och jobba i två veckor som slavar och sen bli helt lurade och inte få några pengar. Det är helt sjukt att man måste gå igenom en indier eller någon slags jugoslavisk maffia för att få ett farmjobb. Jag känner inte riktigt att jag vill bli behandlad som ett djur som de andra vi jobbade med i lördags blev. Chefen på salladsfarmen som också var utländsk sprang bara runt och svor och sa vad alla gjorde för fel hela tiden. Han skrek åt en kille bredvid mig att "You should fucking know how to do this, you've been doing this for fucking years.." osv osv. Det var ingen rolig arbetsmiljö direkt. Men de flesta farmare som vi ringt till säger att vi måste gå igenom en arbetsförmedlare för att kunna jobba på deras farmer. Men jag känner att det inte är värt det om vi inte kan ha direkt kontakt med bonden. Varför måste det vara en massa mellanhänder som ska ta en massa pengar från ens lön och behandla en som hundskit. Jag tycker så synd om alla thailändare, japaner och kineser som står där och verkligen jobbar ihjäl sig varje dag. Farmarna klagar ju inte eftersom det blir billig arbetskraft för dem. Vilket system! Jag åker hellre hem till Sverige tidigare för det känns inte värt det. Jag vill inte gå runt och känna mig otrygg och rädd att det ska komma en jugoslavier och ha ihjäl oss. Eller bli lurade som många verkar ha blivit. Nej usch då får det vara med jobb. Då reser jag hellre runt ett tag till och sen kommer hem i kanske mars eller april istället.

Det är så synd att det ska vara såhär för Australien är verkligen ett helt fantastiskt land. Det finns så mycket farmer överallt inåt i landet och man hade nog tänkt sig att det bara skulle vara och stanna på något ställe och jobba lite åt någon snäll australiensk bonde. Men vad fel man kunde ha.