Vi gav upp jobbsökandet och la Gatton bakom oss och följde med våra nya värmländska vänner till Caloundra vid kusten istället. Vi har campat några nätter alldeles vid stranden och bara haft det härligt! Det har varit jättefint väder så vi har solat, badat, surfat och plaskat runt med boogieboards i mega vågorna på Currimundi beach. Så nu har man fått lite färg igen och även träningsvärk ska gudarna veta! Vi har druckit öl och spelat kort på kvällarna och jag har lurat alla med mina trolleritrick.

Här i Caloundra finns det inga jugoslaviska maffior eller skumma arbetsförmedlare. Så vi stannar nog här ett tag och bara njuter av detta underbara väder, äter glass i solen och sover naps i skuggan under träden.

Idag drog de andra till Underwater world och vi till biblioteket. Vi behöver nörda av oss lite och sen ska vi leta efter nya skruvar till Fredriks surfingbräda som lossnat. Snart dags för lunch också :)

Hoppas allt är bra med er där hemma. Ni ska veta att ni är saknade! ♥

Nu känns det som att det är dags för en uppdatering här igen. Det är en hel del som har hänt sedan sist.

I lördags så provade jag och Fredrik på att jobba på en salladsfarm här i Toowoomba för första gången. Vi hade fått tag i en indisk arbetsförmedlare som ringde upp dagen innan och sa att vi skulle jobba. Så vi blev upphämtade halv fyra på morgonen av en stor buss fylld med dagens arbetskamrater som bestod av massa indier, japaner och troligtvis några Al quida medlemmar. Det luktade krydda och gräs i hela bussen. Han körde som en galning hela vägen till farmen och vi svor på att aldrig mer åka med honom. När vi kom fram fick vi stå som packade sillar allihopa på en vagn som drogs efter en traktor ute på farmen. Vi fick rensa, sköjla och packa sallad som slavar i sju timmar. Det var verkligen ett hårt och stressigt jobb men jag är glad att vi fick stå under tak och packa istället för att jobba nere på marken i den gassande solen. Vi började klockan fem och slutade klockan tolv för det var lördag. När vi fick sluta trodde jag att jag skulle spy av utmatthet. Jag hade sallad och lera överallt! Jag har nog aldrig känt mig så lortig som den dagen. Haha det var helt sjukt. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle funka på det där sättet. Det var verkligen slavjobb.

För några dagar sedan så träffade vi på tre svenskar som vi har hängt med sedan dess. De bor också i en campervan så vi har campat tillsammans på lite olika ställen. I söndags var vi ut till Crows Nest National park en bit härifrån. Det var en kort vandring genom skogen sen kom vi fram till ett stort vattenfall som landade nere i en stor bassäng omringad av klippor. Så grabbarna tyckte att det var jättekul att hoppa därifrån. Men de hade pratat med några lokala ungdomar före som också hoppade på samma ställe så det var ingen fara för sten eller så. Jag badade inte där men det var ett jättemysigt ställe. De letar också efter jobb så vi har ringt runt och letat lite tillsammans.

Igår fick vi tag i en annan kille som hette Alex som skulle fixa jobb åt allihop. Killen som vi jobbade åt innan hade dåligt med jobb och han kunde inte ordna åt alla oss fem. Det var iallafall charlottenlöks plockning någonstans i närheten som vi skulle göra. Vi tyckte att det lät jättebra eftersom vi vill jobba tillsammans alla fem. Men sen ringde han och sa att fyra skulle plocka lök och en tjej skulle åka ensam och packa tomater någonstans. Det var Per som pratade med honom och han sa att det gick vi inte med på eftersom vi ville hålla ihop. Vi hade då parkerat våra campervans vid ett av den här arbetsförmedlarens hus för det var där vi skulle bli upplockade dagen efter. Han sa att han skulle skicka någon annan dit och allting verkade lösa sig tillslut så vi kunde jobba på samma ställe. Men efter ca 30 min dök den här killen upp med en av hans polare och såg inte alltför glad ut. De kom in och såg ut som två anabola bulldogs med tighta tröjor och bandanas. Han pratade inte så bra engelska men allting kändes så olustigt från början. Han kom inte direkt dit för att presentera sig om ni förstår vad jag menar. De ville bara komma dit och visa att det är han som bestämmer och skrämma upp oss lite. Det lyckades han väldigt bra med så när han hade åkt packade vi ihop våra grejer och drog därifrån ganska snabbt.

Jag hade sån dålig magkänsla över allt det här ända från början och jag ville bara gråta. Jag trodde aldrig att jobba på farm i Australien skulle vara såhär. Jag ringde upp killen som vi fått numret till den här Alex ifrån och fick svar ganska snabbt var det var för fel på honom. Han hade hotat väldigt många och ibland tagit till våld. Han var skyldig en kille över $1000 i lön som han aldrig hade betalat ut. Så vi kände på en gång att vi inte ville jobba för honom under några sådana omständigheter. Kul och jobba i två veckor som slavar och sen bli helt lurade och inte få några pengar. Det är helt sjukt att man måste gå igenom en indier eller någon slags jugoslavisk maffia för att få ett farmjobb. Jag känner inte riktigt att jag vill bli behandlad som ett djur som de andra vi jobbade med i lördags blev. Chefen på salladsfarmen som också var utländsk sprang bara runt och svor och sa vad alla gjorde för fel hela tiden. Han skrek åt en kille bredvid mig att "You should fucking know how to do this, you've been doing this for fucking years.." osv osv. Det var ingen rolig arbetsmiljö direkt. Men de flesta farmare som vi ringt till säger att vi måste gå igenom en arbetsförmedlare för att kunna jobba på deras farmer. Men jag känner att det inte är värt det om vi inte kan ha direkt kontakt med bonden. Varför måste det vara en massa mellanhänder som ska ta en massa pengar från ens lön och behandla en som hundskit. Jag tycker så synd om alla thailändare, japaner och kineser som står där och verkligen jobbar ihjäl sig varje dag. Farmarna klagar ju inte eftersom det blir billig arbetskraft för dem. Vilket system! Jag åker hellre hem till Sverige tidigare för det känns inte värt det. Jag vill inte gå runt och känna mig otrygg och rädd att det ska komma en jugoslavier och ha ihjäl oss. Eller bli lurade som många verkar ha blivit. Nej usch då får det vara med jobb. Då reser jag hellre runt ett tag till och sen kommer hem i kanske mars eller april istället.

Det är så synd att det ska vara såhär för Australien är verkligen ett helt fantastiskt land. Det finns så mycket farmer överallt inåt i landet och man hade nog tänkt sig att det bara skulle vara och stanna på något ställe och jobba lite åt någon snäll australiensk bonde. Men vad fel man kunde ha.

Vi söker fruktplockarjobb för fullt just nu. Men det går lite trögt och det är svårare för oss eftersom vi inte bor på hostel eller husvagnspark. För dom hjälper till att förmedla de jobb som finns till sina gäster så dom går alltid först. Vi får åka runt till farmer och på informationscenter och fråga själva. Oftast finns det inge jobb eller så är det helt fel säsong för att plocka frukt. Vi tänkte prova inom turismen istället om vi inte hittar något.

Nu har vi börjat köra söderut igen. Fredrik har kört som en galning två dagar i sträck för det finns mycket mer jobb här nere. Just nu är vi i en liten stad som heter Gin Gin utanför Bundaberg. Så vi är snart i Brisbane igen. Vi ville egentligen köra ut i outbacken från Townsville och köra ner till Alice springs och Uluru. Men vi känner oss inte riktigt utrustade för det. Det är så otroligt långa avstånd och ibland finns det inte bensinmackar på säkert 70 mil. Sen läste vi någonstans att nu under sommaren så är jättemånga bensinmackar och affärer stängda. Så vi avvaktar lite och kanske tar en sväng ut i outbacken senare under våran resa. Vi kommer att behöva flera dunkar med vatten och bensin sen eventuellt skaffa en extra bärgningsförsäkring för att vara på den säkra sidan. Det känns lite löjligt att köra tvärs igenom en hel kontinent bara för att få se en sten. Men det sägs att det ska vara riktigt häftigt där ute så det är nog värt den långa resan.

Jag har även fått urinvägsinfektion (igen!!!) så det känns inge kul alls. Jag har köpt något pulver på ett apotek här i Gin Gin som man ska blanda med vatten och dricka 4 gånger per dag. Det ska tydligen hjälpa. Men jag dricker även tranbärsjuice som Fredrik åker och köper åt mig varje gång det tar slut. Han är världens bästa doktor i hela världen. Han köper choklad och godis och allt möjligt för att jag ska må bättre. Jag hoppas verkligen det går över snart :(

Nu är det väl dags för en uppdatering här på bloggen. Vi är fortfarande kvar här i Port Douglas. Vi har sovit här i 5 nätter nu. Igår var vi ut till Barriärrevet och provade på både dykning och snorkling. Vi hade bokat en tur dagen innan med en jättestor och fin båt som hette Aristocat. Båten stannade vid tre olika stopp under dagen och vi hade blivit inbokade att dyka på första stoppet. Jag har alltid velat prova på och dyka och det var så jäkla grymt! Vi fick en snabb introduktion där en dykinstruktör förklarade hur allting fungerade. Sen var det bara att sätta på sig de sexiga våtdräkterna, cyklop, tyngder, tuber och simfötter. Innan jag visste ordet av så låg jag där under vattnet och höll fast i ett rep under båten. Jag fick lite panik i början för det var ganska svårt att vänja sig vid att andas och jag började hyperventilera.

Jag trodde för ett ögonblick att jag inte skulle klara av det och vinkade åt instruktören att jag ville gå upp. Men han lugnade mig och ville att jag bara skulle andas och titta på honom och helt plötsligt så kändes allting så himla bra och jag blev mycket mer avslappnad. Det var bara tack vare honom och jag är så glad att jag inte gick upp nu i efterhand! Det var jag, fredrik och en tysk tjej som dök med våran intruktör. Sen fick vi visa honom under vattnet att vi klarade av att blåsa ut vatten genom cyklopet, ta bort luftmasken och hålla andan, blåsa ut tre bubblor och sen byta till en annan luftmask (eller vad det heter) och först blåsa ut i den och sen andas in igen.

Vi dök runt ett korallrev och sen tillbaka till båten. Dykningen varade i ca 30 minuter. Jag som var så nervös innan kände mig så mallig efteråt! Det var lätt det bästa som hänt hittills på denna resa och jag är så glad att jag vågade göra det! Det var riktigt coolt och jag förstår fortfarande inte att jag har dykt på 10 meters djup i det absolut finaste och vackraste korallrev på hela planeten. Vattnet var så otroligt rent och det kändes som man dök och snorklade i rent dricksvatten. Det var precis som att simma runt i ett stort akvarium. Några av de andra dykarna hade sett haj flera gånger under dagen men tack gode gud för att jag inte såg någon haj!! Men när vi snorklade fick vi se alla möjliga fiskar i alla möjliga färger och former. Så coolt!

Vad har hänt sen jag uppdaterade sist? Vi har börjat leta efter jobb men det verkar vara svårare än vi trodde. Säsongen är över på de flesta frukter och grönsaker och börjar inte förrän i mars/april. Men det verkar vara bananer året om lite längre norrut iallafall. Så vi kanske provar på det. Jag tror det är väldigt jobbigt att jobba utomhus i den här värmen. Jag njuter av varenda sekund vi är inne på något shoppingmall eller restaurang med AC. Men det är nätterna som är värst. Det blir så varmt och fuktigt så det blir jättesvårt att få någon riktig sömn. Det var mycket bättre längre söderut där det blev ganska svalt på kvällarna och nätterna.

Nu är vi framme i Airlie beach, en liten hamnstad på ca 5000 invånare. En lite lyxigare variant av Byron Bay. Det är hit dom flesta åker för att ta sig ut till Whitsunday islands som ligger alldeles intill Stora barriärrevet. Det skulle vara perfekt att ta dykarcertifikat här (eller på Magnetic island som vi funderar på) och dom erbjuder även jättemånga olika segling och båtturer ut till alla öarna. Jag skulle vilja snorkla igen också! Det var så himla kul när vi gjorde det i Thailand. Men då måste man ta en dagstur ut till någon av öarna. I våran guidebok står det att det finns ett korallrev alldeles intill stranden uppe i Bowen, bara en timme härifrån. Jag minns när vi var i Cypern 2001 och snorklade vid ett sånt korallrev alldeles vid stranden. Det var så häftigt! Tills det plötsligt dök upp en stor ål framför näsan på oss och vi blev skiträdda och skrek som galningar och släppte våra håvar och simmade in till land. Haha stackars pappa fick simma ut och hämta våra grejer efteråt :)

Vi har inte fyllt på vårat trådlösa internet för det har funkat så dåligt de senaste veckorna så vi passar på att använda internet när det finns gratis i någon park eller på något bibliotek. Jag fattar inte hur Mc donalds kan få sätta upp lappar överallt att dom har gratis wifi när det aldrig fungerar och om det gör det så går det så himla segt ändå.

Jag menade inte att dumförklara hela den australienska befolkningen i mitt tidigare inlägg men ni ska veta att vi har träffat på mycket knäppisar. Dom flesta är jättesnälla och hjälpsamma här men man får inte vara blåögd för det finns mycket konstigt folk. Men det finns det överallt! Jag är jättetacksam för min ryggsäck också såklart som jag har fått av min snälla mamma. Den var jättebra när vi reste runt i Thailand och tar inte upp så mycket plats i bilen. Fast den blir väldigt tung med alla grejer nerpackade eller det kanske är jag som är klen? haha. Men det finns människor här som ser ner på oss "backpackers" och vi har träffat på en del sådana också. Så därav mitt tidigare inlägg.

Fredrik och jag har det jättebra iallafall trots denna värmebölja. Jag vill inte ha snö direkt men några grader kallare på nätterna hade inte skadat. Hoppas allt är bra med er där hemma och att ni går in och läser då och då. Så jag inte sitter här och skriver helt i onödan :)

Nu är vi framme i Port Macquarie. Vi började våran roadtrip från Sydney upp längs med kusten i tisdags. Vi stannade en natt i Newcastle och parkerade bilen alldeles vid havet. Det var så härligt att vakna upp till den utsikten dagen efter. Vi duschade och åt frukost sen fortsatte vi vidare uppåt. Vi kom hit till Port Macquarie igårkväll efter några timmar ute på motorvägen. Jag älskar roadtrips! Man kan stanna vart man vill efter vägen och man får se så mycket. Igår såg vi en överkörd känguruunge, det var inte så kul och se dock.. Första gången man ser en känguru på riktigt så är den alldeles mosad vid vägkanten. Men när vi kom in i Port Macquarie igår så såg vi ett 20-30 tal vilda kängurus som hoppade runt i gräset en bit utanför stan. Så coolt! Jag skrek när jag såg dom så Fredrik höll på och köra i diket. haha!

Vi stannar nog här en natt till innan vi fortsätter vidare uppåt. Vi planerar att besöka Koala sjukhuset här i stan och även ett banan plantage. Fredrik vill även ta surflektioner här så vi ska kolla lite priser så kanske vi provar det innan vi åker vidare också :)

Det kändes lite tråkigt och lämna Coogee beach i tisdags. Vi har ju bott där i nästan 3 veckor sen våran andra dag här i Australien. Jag gillade verkligen Sydney, men trivdes bättre ute vid stränderna. De som inte har varit ute i Coogee beach under sin vistelse i Sydney har verkligen missat något!! Coogee beach är det absolut finaste stället i hela Sydney.

Slip on a shirt, slop on the sunscreen and slap on a hat. Australiens ordspråk to stay safe in the sun :)

Jag har inte hunnit föra över några bilder till datorn ännu men det kommer, jag lovar. Den senaste veckan har vi fixat med bilen nästan varje dag. Vi har varit på IKEA 2 gånger och köpt madrass, nya täcken, kuddar, sängkläder, filtar, köksgrejer, förvaringslådor osv. Vi har fixat gaskök, sytt gardiner och skruvat upp garidinstänger. Vi köpte en van som registreringen går ut i januari 2012 och det är inte riktigt samma system som i Sverige när man köper en bil här. Så vi har varit tvungna att fixa nya pinkslips och greenslips och allt vad det heter.. Sen registrerat bilen på oss, besiktat bilen hos en mekaniker (vars farfar kom från Finland btw), fått nytt registrerings nummer och skaffat två olika försäkringar ifall vi kör in i någon eller krockar med bilen. Vilket jag hoppas vi inte ska göra men bra att ha om det skulle hända!

Vi har haft lite problem eftersom vi inte är australienska medborgare också. Vi var tvungna att ha ett speciellt intyg från våran bank här i Australien som visar att vi är vi och att vi bor på den adressen som vi skrivit. Man behövde ha tre stycken olika identifierings bevis och det svenska körkortet ser dom tydligen som skräp. Det har varit lite krångligt men det är väl inte meningen att allt ska vara lätt heller :) Vi fick först fel intyg efter att ha suttit och väntat i flera timmar på banken så vi var tvungna att gå tillbaka igen och fixa nya papper. Sen hade de stavat fredriks namn fel och ja det var bara en massa tok. Men nu är det mesta fixat inför våran roadtrip så igår firade vi med att gå på bio i Bondi junction. Vi såg New Years Eve och den var riktigt bra.

Det är väldigt vanligt att backpackers köper eller hyr en van/campervan här och bilar längs med östkusten. Vi kollade runt på alla möjliga hemsidor efter en van/minibuss de första dagarna här i Sydney. Men vi hittade ingen som vi gillade och priserna var alldeles för höga. Vi började lessna efter att ha suttit på Mc donalds i över en vecka och lånat deras sjukt sega internet. Men tillslut så lyckades vi hitta en van som såg jättebra ut och till ett mycket bra pris! Så vi bestämde oss för att köpa den och sen fixa ordning den till vår alldeles egen campervan. För då kunde vi inreda och göra ordning den precis som vi ville :) Vi har verkligen lagt ner så mycket tid på våran bil för att vi ska trivas i den och den skulle bli mysig att bo i. Den är inte riktigt klar än men jag lovar att lägga ut en bild på den när den är det :)

Vi lever!!! Har inte haft någon tillgång till internet på ett par dagar bara. Men nu har vi köpt ett eget trådlöst internet så nu kommer jag att kunna uppdatera oftare :)

Bilder och uppdatering om vad vi har haft för oss de senaste dagarna kommer ikväll. Ni får inte tappa hoppet om den här bloggen än :)